Det här med kärlek.
Jag kan sitta och titta på när Molly Sandén sjunger på Carl Philip och Sofias bröllop om och om igen, det kan ju vara världens vackraste låt och sättet de två ser på varandra under tiden gör att jag får gåshud över hela kroppen. Eller när Salem al fakir sjunger fix you under bröllopsceremonin, en låt som aldrig slutar beröra och som jag aldrig blir less. Att dem två är en del av vår kungafamilj är för mig helt ointressant, utan jag tycker dem två är så ofantligt fina tillsammans för man ser verkligen hur lyckliga de gör varandra. En blick kan säga så mycket mer än vad ord kan beskriva. När två människor beslutar sig för att gifta sig, att ge varandra det löftet, det är bland det finaste jag vet. Att man vill åldras och gå genom livet tillsammans. Därför blir jag även varm i hela kroppen när jag ser äldre människor tillsammans, som går och håller handen, för de har gett varandra det löftet och faktiskt hållit det. Tråkigt nog är det ju ganska ovanligt nu för tiden. Jag förstår att giftermålet skrämmer många, för vi har alla olika erfarenheter och ryggsäckar. Men det är någonting jag vill, kanske är det för att jag har de föräldrar jag har och de två har gjort att jag tror på äktenskap. Det finns toppar och dalar, men hur krokig vägen än är så ska din andra halva finnas där och faktiskt stötta dig och man lämnar inte varandra i sticket när saker och ting blir grått och tråkigt. Och att de lärt mig det, är jag otroligt tacksam för. För om man är en människa som sticker så fort den där dalen blir lite för djup, då har man mycket att lära sig anser jag.
Kommentarer
Trackback