Var ute och gick min runda igår och lyssnade på p3 dokumentär om mordet på Engla. Ibland älskar jag verkligen att gå, och igår var en sån kväll. Det kändes som att jag kunde fortsätta hur långt som helst, det blev drygt 8 km och då slutade jag bara för att dokumentären var slut och jag ville inte fortsätta gå eftersom det rann några tårar längst kinderna för jag tyckte att det var så himla tragisk. Men det var en fin kväll igår och när jag kom hem dog jag direkt i sängen, var så himla trött.

 

Slänger in Hannas bild i brist på annat, bara för att jag lätt hade kunnat ta en sån kväll igen. Människor i världsklass ju, vem bangar ens på att umgås med dom.