Jag tog en paus mitt i allt plugg och for in till stan och lunchade med min fina Anna. Vi satt och pratade i flera timmar och tiden bara sprang iväg. Antar att det är så det är när man har mycket att prata om. Trots att jag har galet mycket i skolan nu och har lite halvpanik så känns det ändå som att jag måste dra på smilbanden. Jag har haft några dagar nu när jag har varit lite down men det verkar som att det vänder nu. Alla är nere ibland och den som säger annat ljuger fan, lovar..

 

Jag vet inte varför jag går runt och känner mig sådär löjligt lycklig emellanåt. Kanske är det för att solen tittar fram mer och mer och för att vi snart går in i Maj månad och jag har så stört mycket att se fram emot. Jag fyller 20 år och jag ska ha 20års fest med alla mina favorittjejer och sen så väntar brännbollsyran. Kanske för att vi har hela sommaren framför oss. Kanske för att jag har ingen aning vad som kommer hända längre fram och för att det är så jävla spännande. Livet har förändrats så himla mycket, men förändringar är inte alltid dåliga. Den här sommaren ska jag göra precis vad jag känner för. Jag ska göra sånt som gör mig lycklig. Sen sist av allt, jag ska bli moster åt en liten kille så hur kan jag ens göra annat än att älska livet just nu?