Saknar redan mina fina barn på prakitken, tänk att jag får göra min praktik med så härliga elever och så bra lärare. Får lite ångest att jag bara har 3 veckor kvar sen är det över, känns riktigt jobbigt. Annars så är jag så där löjligt lycklig. Har världens finaste pojkvän, de bästa vännerna man kan ha och en familj som är oslagbar, enligt mig då förstås. Det här verkar bli ett sånt där inlägg som jag själv hatar att läsa, lite "mitt liv är så perfekt". Men ibland måste man bara stanna upp och tänka på hur bra man faktiskt har det och börja uppskatta dessa saker mer. Även fast skolan är lite hektiskt just nu och har varit det ett bra tag och att jag min hals gör fruktansvärt ont så är det ändå småsaker.