Vet egentligen inte vad jag ska skriva, men måste få skriva något. Jag har så mycket känslor inom mig, men vet inte vad jag ska göra med dem. Mitt humör skiftar hela tiden varje dag, från glad till ledsen och från ledsen till glad. Allting är bara för mycket nu, det känns som att jag snart ska explodera. Hur mycket ska man egentligen orka? Tiden räcker inte till för allt som måste hinnas med. Den där klumpen i magen växer lite större för varje dag som går. Fan vad jag låter deppig nu, ni får tolka det hur ni vill. Jag är bara less, trött på alla måsten. Jag vill ha sommar, fylla arton, ta körkortet och njuta. Det är så mycket jag vill, och det är väll bara så det är. Allting kommer inom sin tid, önskar bara att tiden gick lite fortare. Mamma säger alltid att man inte ska stressa framåt, men det är just det jag vill nu. Spola fram en och en halv månad så jag får bli normal igen, kunna andas och bli människa igen. Vet verkligen inte varför jag skriver det här, och en guldstjärna till er som orkat läsa. Men nu ska jag lova mig själv att sluta vara ledsen och nere, och njuta av min sista tid som barn. Snart är jag faktiskt myndig, då börjar allting på riktigt. Jag ska lämna sånt som gör mig ledsen bakom mig, och börja på nytt. Jag har världens finaste vänner och världens bästa familj, varför klagar jag ens? Oj, ni måste tro att jag är värsta psykfallet, men ni som känner mig vet att jag inte är det. Det är bara mycket nu, och man måste få ge utlopp för sina känslor, och det är så här jag känner nu.