Fina Lasse och Melissa.

Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där.
Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.
Nu kan det vara för sent, att säga som det är.
Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt.
Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt.
Det är dags att lägga på, men att stanna känns så rätt.
Och jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback