Känslorna har svajat, humöret har varit som en berg och dalbana den senaste tiden. Men nu känns det som att jag är högst upp i karusellen och där tänker jag stanna. Skönt att jag äntligen har blivit kvitt mina känslor, insett att det var ju faktiskt bara det- känslor. Sånt går över. I all stress, oro, och tråkig vardag så har jag insett att jag inte behöver människor i mitt liv som gör mig ledsen. Och varför intalar jag mig själv att jag vill ha dem nära mig när jag egentligen vill ha så lång distans mellan dem och mig som möjligt. Just nu mår jag så bra, så himla bra. Kanske är det för att sommaren snart är här, kanske är det för att jag snart är 18 och att jag därför har mognat. Men jag tror det hela handlar om att jag har världens finaste vänner som alltid får mig på bra humör, och att ni alltid finns där. Jag går runt med en pirrande känsla i magen hela tiden, så glad. Jag har så mycket att se fram emot, längtar. Tack till er som gör mina dagar så himla bra, ni är världens finaste.