Jag har bara varit kär en gång, och det är nu. Jag kan ligga och tänka på kvällarna hur lyckligt lottad jag är som får vara tillsammans med just honom. Allt gullig som han har sagt och skrivit till mig under dagen går som på upprepning i mitt huvud. Jag kan sakna honom så sjukt mycket, även fast vi träffades igår. Jag längtar efter att få bli kramad och dra in hans lukt som jag älskar. Jag älskar att sova trång om nätterna bara för att man får vara nära den man älskar. Varje kväll vi ska sova, kryper han alltid tätt intill mig och viskar att han älskar mig. Jag blir lika glad varje gång, och det är så det ska vara. Men kärlek är nog omöjligt att beskriva. För alla är så olika.